< Till bloggens startsida

öppen ska det vara

Jag måste skriva av mig nu. Det är endast för stunden jag känner såhär.

Nu efter kanske.. högst 2 månader sen inträffade det jag aldrig trodde skulle hända. Jag känner mig oduglig, värdelös, dålig. Men på samma gång vet jag att det är jag som har rätt. Det är inte jag som gjorde fel. Du missuppfattade och valde fel. Ditt val kommer du inse va fel en dag. Jag kanske inte har de finaste leendet, brösten, rumpan eller benen. Men jag var en ängel mot dig, mitt hjärta va rent av guld för dig. Jag gjorde allt.. Jag slösade min tid. Nu spelar egentligen ingenting roll längre. Men tänker på det här ofta nu för tiden och allt känns bara så jävla fel. Pallar inte sitta och hålla käften längre.

Jag hatar att visa mig svag för dig, därför biter jag ihop och kollar åt ett annat håll. Du finns inte, du har aldrig funnits. Jag har aldrig känt något för dig, du har aldrig varit mitt livs största kärlek... aldrig.

Ordet kärlek fanns inte ens i mitt liv innan dig, kärlek var något jag aldrig hade upplevt tidigare. Men så kom du, den där omöjliga killen jag hört talas om, den killen jag visste inte var bra, den killen jag aldrig i hela världen skulle kunna tänka mig tillsammans med, du kom och så var jag fast. Det var som jag levde för dig enbart, och när du drog.. då fanns ingenting kvar. Jag såg svart, min framtid försvann, 1 sekund sen var du borta.

Det var jag som lämnade dig det vet jag. Men jag stod inte ut längre. Du förstod inte förrän efter.. synd. Vet inte vad mer jag kan säga. Jag är inte perfekt och kommer aldrig bli det. Jag lever inte för någon annans skull än min egen och mina närmaste. Jag tänker aldrig mer göra samma misstag som jag gjort. Jag är jag, och så kommer det alltid att vara. Om man inte accepterar det behöver ni inte ens slösa tid, speciellt itne du. Du gör allting mycket svårare för dig själv.

Fuck det här, det va ju du & jag eller hur? fan hände med det. Du gör mig galen, du tog den jag var ifrån mig. Jag är inte den personen jag var och jag hatar dig för det. Jag hatar det du gjort mot mig, jag kan inte hata dig. Bara det du gjort. Vet fan inte vad jag ska göra längre. Hur lång tid ska de ta? hur mycket skit ska jag ta? hur mycket ska jag orka.. Jag har iaf insett en sak. Jag är så jävla stark.


Nu är det dax att inse fakta: it's over.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0